Att äta mat i detta land!

I Etiopien går det mesta väldigt långsamt. Mottot måste vara att ”varför ta det snabbt när det kan gå extremt långsamt”. 

Men vi har kommit fram till att det faktiskt finns ett tillfälle här i Etiopien när det går snabbt, snabbt så att man knappt hinner med. Det är när beställer på restaurang!

Om vi är fyra personer som ska beställa mat så är det inte ovanligt att servitrisen springer iväg efter att tre har beställt trots att de ser att det sitter en fjärde person vid bordet. Och dricka kan man inte ens drömma om att hinna beställa så oftast äter vi utan att dricka något. Vi antar att anledningen till denna oväntade kvickhet är att inte en kotte i detta land har kommit på att man kan skriva upp vad som beställs. Istället håller de allt i huvudet. Detta kan leda till mycket spännande resultat. En gång beställde Gustav en vegetarisk pizza men de kom efter ett tag in med en pizza fylld av köttfärs, kyckling och ägg. Den kallades tydligen för capriciosa… 

Ja, det finns mycket spännande att berätta om restauranger! Som den gången när vi beställde omelett och servitrisen sprang iväg och köpte äggen efter att vi beställt dem... Eller att man har galet mycket socker i sitt kaffe och te! Kopparna är alltid oerhört små och att hälla i 3 teskedar fullastade med socker är inte konstigt. Däremot om vi dricker utan socker så är det extremt konstigt…! 

Vi alltid äter nästan alltid på samma restaurang – Swedish mission. Anledningen är att det är tvärs över gatan, det är väldigt billigt (vi får en måltid och en kaffe för 17 birr dvs. nästan 7 kr) och det är extremt gott! Vi äter alltid samma mat; Beyaynet. Varje måndag, onsdag och fredag så är det allmän fasta från kött och Beyaynet är svaret på det. Man har då injera, såklart, med olika vegetariska såser på. Det kan innebära lite olika slags såser. Men standard på Swedish mission är en linssås, något som påminner om coleslaw, rödbetor, en stark sås som liknar såsen som kallas för shiro, potatis och morötter, ibland ris, och en sjukt stark chili. Det är verkligen jättegott! Servitrisen på Swedish mission här lärt sig vad vi äter så vi skulle egentligen bara kunna säga att vi vill ha det gamla vanliga. Om vi vinkar lite på henne så fattar hon att vi vill ha med linssås. Och hon vet att vi vill ha macchiato (kaffe med mjölk) efter maten och att jag och Maria helst vill ha utan socker. Det är ett under att vi troligen aldrig kommer att tröttna på denna mat! Vi är för tillfället automatiskt vegetarianer. Inget mig emot!

Injera är över huvudtaget en väldigt spännande maträtt! Det finns etiopier som äter det till frukost, lunch och middag. Det är liksom basmaten här! Att äta injera med pasta eller ris på är tydligen inte det minsta konstigt. Jag har hört att i trosbekännelsen så ber man inte ”vårt dagliga bröd ge oss idag” utan ”vår dagliga injera ge oss idag”. Jag är inte riktigt säker på om det stämmer... Vad är då injera? Jo, det är ett slags bröd som görs på sädesslaget teff som finns i Etiopien. Det ser ut som en enorm pannkaka (för er som en norrlänningar så syftar jag på den större tunna pannkakan som man steker i stekpannan). Den största skillnaden från pannkaka är at injeran smakar surt. Jag är beredd att jämföra smaken med en sur disktrasa… Men tillsammans med sås så blir det väldigt gott! Då de flesta såser är starka så blir de väldigt bra tillsammans! Den sura smaken tas över av den starka smaken och injeran dämpar det som är starkt. Det finns alla olika möjliga slags såser verkligen! Det är så de flesta etiopier varierar sina måltider – olika slags såser till injeran. Det vanligaste som jag känner till är att man antingen har kött, linssås, en mörk sås som kallas för Shiro och smakar mycket Berberri-krydda för er som vet vad det är, eller firfir vilket ungefär innebär injera med injera i lite sås, eller Beyaynet som jag berättade om tidigare. Injera är roligast att äta med vänner. Man äter nämligen från samma tallrik. Att använda kniv och gaffel är helt otänkbart! Man äter med händerna. Och please använd bara en hand, jag menar du går ju på toa med den andra… Injera är förresten också ett undantag i långsamt tempo. Eftersom man delar på tallriken så innebär det att man måste vara snabb om man vill ha sin favoritsås så att ingen tar den. Vips så är all mat slut.

Att laga mat här hemma på Guest House är väldigt trevligt! Särskilt när man lagar injera (injeran köper man och såsen lagar man själv) så slutar det med att alla äter av maten. Det kan innebära hur många som helst! Det är inte som om att man måste ta fram massa tallrik och bestick till alla. Nej, det är bara att sticka dit handen. Fast många gånger behöver man inte ens det… det är nämligen tradition att mata varandra. Gemenskap AB! Ja, det är väldigt roligt att laga tillsammans och att äta tillsammans. Igår var vi tre olika nationaliteter som åt middag här på Guest House och skrattade vi oss igenom verkligen hela måltiden. Fantastiskt!

En sista sak innan det får vara nog med text på detta inlägg. Det är att i vissa såser används härsket smör. Det innebär att maten ibland kan lukta, ursäkta, spya. Jag fattar inte grejen… blä. Annars är maten fantastisk!

Nu ska vi göra frukost. Yes! Den innebär oftast omelett, bröd, och fantastisk god frukt! Frukten är så god här! Banan, guava, apelsin, avokado, papaya… Halleluja! Ett kilo avokado kostar nästan 5 svenska kronor och är så god! Etiopierna här skrattar åt oss för att vi äter avokado jämt. Det är bara att gå ut på gatan att handla (hade det inte vart för alla fantastiska och trevliga och pratglada etiopier så skulle det kunna ta 3 minuter, nu kan det ta en timme). Jajjemän! Jag trodde att jag skulle sakna svensk mat mycket mer än vad jag gör. Men det är snarare risk för att det kommer vara tvärtom. 

Och you know what. Idag väntar FOTBOLL med killarna som alltid hänger här utanför! Kult!

Maike och Gustav på Swedish Mission med vår kära Beyaynet!