Transtrand innehöll allt från helande, till konfirmander som gav sina liv till Jesus, till dop där himlen öppnade sig. Ett läger med mycket skratt, bön, kärlek och GUD.
GUD.
Som jag skrev i förförra inlägget;
ju mer beroende vi är av Gud - desto mer av Hans storhet får vi se.
I Transtrand hade jag så många uppgifter och så mycket vilja och så mycket att förmedla till konfirmanderna, att jag själv och min ork och energi inte räckte till. Jag var så konkret beroende av Gud i det jag skulle göra, och jag var tvungen att ha så mycket tillit och lägga så mycket i Hans händer. Det var fantastiskt att uppleva att när vi ber Gud om hjälp så säger Gud okej, eller när vi ber om Hjälparen och den Helige Ande så finns han där.
Men nu när jag har kommit hem så märker jag skillnad på hur beroende jag är av Gud. Jag har inte alls lika konkreta uppgifter där jag behöver Gud, och i Sveriges samhälle upplever jag att man lättare kan vara sin egen Gud. Det mesta i vardagen funkar, annars finns det alltid någon smidig hjälp att få så har vi löst problemet. Vi behöver inte riktigt vara beroende av Gud.
Jag måste kämpa mycket mer med att komma på hur jag är helt beroende av Gud i min vardag. Det är tänkvärt! Och lite skrämmande. Inte konstigt att många människor inte väljer att bry sig om det finns någon Gud när man kan klara sig själv och vara sin egen Herre eller sätta andra saker i sin vardag som Herre.
Hur är vi beroende av Gud? Hur kan vi visa andra att vi är beroende av Gud? För det är mycket det som kristen tro handlar om - att erkänna att vi inte klarar oss själva. Inte för att vi är svaga, utan för att Han har skapat oss.
GUD.
Som jag skrev i förförra inlägget;
ju mer beroende vi är av Gud - desto mer av Hans storhet får vi se.
I Transtrand hade jag så många uppgifter och så mycket vilja och så mycket att förmedla till konfirmanderna, att jag själv och min ork och energi inte räckte till. Jag var så konkret beroende av Gud i det jag skulle göra, och jag var tvungen att ha så mycket tillit och lägga så mycket i Hans händer. Det var fantastiskt att uppleva att när vi ber Gud om hjälp så säger Gud okej, eller när vi ber om Hjälparen och den Helige Ande så finns han där.
Men nu när jag har kommit hem så märker jag skillnad på hur beroende jag är av Gud. Jag har inte alls lika konkreta uppgifter där jag behöver Gud, och i Sveriges samhälle upplever jag att man lättare kan vara sin egen Gud. Det mesta i vardagen funkar, annars finns det alltid någon smidig hjälp att få så har vi löst problemet. Vi behöver inte riktigt vara beroende av Gud.
Jag måste kämpa mycket mer med att komma på hur jag är helt beroende av Gud i min vardag. Det är tänkvärt! Och lite skrämmande. Inte konstigt att många människor inte väljer att bry sig om det finns någon Gud när man kan klara sig själv och vara sin egen Herre eller sätta andra saker i sin vardag som Herre.
Hur är vi beroende av Gud? Hur kan vi visa andra att vi är beroende av Gud? För det är mycket det som kristen tro handlar om - att erkänna att vi inte klarar oss själva. Inte för att vi är svaga, utan för att Han har skapat oss.
 |
| Sista fredagen på lägret hade vi dop. När vi kom fram till fjällsjön såg det ut så här. Vi var blöta av regnet in på bara kroppen trots regnställ. |
 |
| Men när dopet började så öppnade sig himlen. Det slutade regna, himlen ovanför oss blev alldeles blå, och solen lyste igenom och bländade oss i vattnet. En regnbåge visade sig på himlen. När den sista konfirmanden gick upp ur vattnet stängde sig himlen igen. Gud bevisade för oss åter igen att Han är på allvar och på riktigt. |
 | ||
| Transtrands ledargäng. Jag beundrar er och ni är värda så mycket cred för att ni har offrat så mycket av er tid, energi och er själva under denna månad. Stort tack och beundran. Ni skiner Jesus! Gud välsigne er. |
