Jag satt just och läste igenom min blogg lite grann. Jag kom till inlägget där jag just kommit hem från Etiopien och blev påmind om diverse känslor och självklarheter och osjälvklarheter.
Så här skrev jag strax efter lucia förra året;
Så här skrev jag strax efter lucia förra året;
"Jag kommer på mig själv med att bryta salladsblad och äta det som injera
för att sedan komma på mig själv med att göra det samma med osten, jag
vill prata amarinja men det finns inte någon som förstår, jag kommer på
mig själv med att fundera på vad klockan är i Sverige, jag kommer på mig
själv med att fundera på var solen och värmen är, jag undrar varför det
inte ligger skräp längs med vägkanten och varför ingen står och pissar
där, jag funderar på hur det kan vara så tyst, jag märker att jag har
kvar det etiopiska tempot i mig och ber att jag aldrig ska stressa igen,
jag undrar varför inte Birke står i köket som hon alltid gör, blir
förvånad över att den frukt jag saknar mest är papaya med lime, hur kan
det finnas så mycket mat i ett kylskåp, jag kommer på mig själv med att
det känns så konstigt att spola ner pappret i toaletten, det känns också
konstigt att jag är uppkopplad på internet innan jag knappt ens hunnit
sätta på datan och att det är så snabbt, jag undrar hur allt kan vara så
vitt och fräscht, jag funderar på om jag kan ha legat i koma mellan
sommaren och vintern för plötsligt så är det kallt och jag har mysig
julstämning i mig, jag känner att jag har så väldigt blandade känslor i
mig, jag känner att jag är förvirrad dels av omställningen och dels för
att under tiden som jag har varit i Etiopien så har familjen flyttat
till ett nytt hus.
Och jag tycker så mycket om att få vara med mina nära och kära i Sverige!"
Två av de absolut sista bilderna som togs;
Jag undrar om ungarna fortfarande frågar efter oss, om dom klarar proven, om de fortfarande leker flygplan varje dag, om alla går kvar i skolan, om de är friska, om de sover gott om natten, om de är hungriga, om de fryser eller svettas, om de fortfarande spelar fotboll och hoppar hopprep, om de finns någon som följer dem hem efter skolan och om någon finns där när de kommer hem... Gud välsigne dem!
