Skäms inte för att du är människa

Inne i den väldiga romanska kyrkan
trängdes turisterna i halvmörkret.
Valv gapade bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
“Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande
piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones,
Herr Tanaka och Signora Sabatini,
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

-Thomas Tranströmer

Att vara beroende

Transtrand innehöll allt från helande, till konfirmander som gav sina liv till Jesus, till dop där himlen öppnade sig. Ett läger med mycket skratt, bön, kärlek och GUD.


GUD.
 
Som jag skrev i förförra inlägget;
ju mer beroende vi är av Gud - desto mer av Hans storhet får vi se.

I Transtrand hade jag så många uppgifter och så mycket vilja och så mycket att förmedla till konfirmanderna, att jag själv och min ork och energi inte räckte till. Jag var så konkret beroende av Gud i det jag skulle göra, och jag var tvungen att ha så mycket tillit och lägga så mycket i Hans händer. Det var fantastiskt att uppleva att när vi ber Gud om hjälp så säger Gud okej, eller när vi ber om Hjälparen och den Helige Ande så finns han där.

Men nu när jag har kommit hem så märker jag skillnad på hur beroende jag är av Gud. Jag har inte alls lika konkreta uppgifter där jag behöver Gud, och i Sveriges samhälle upplever jag att man lättare kan vara sin egen Gud. Det mesta i vardagen funkar, annars finns det alltid någon smidig hjälp att få så har vi löst problemet. Vi behöver inte riktigt vara beroende av Gud.
Jag måste kämpa mycket mer med att komma på hur jag är helt beroende av Gud i min vardag. Det är tänkvärt! Och lite skrämmande. Inte konstigt att många människor inte väljer att bry sig om det finns någon Gud när man kan klara sig själv och vara sin egen Herre eller sätta andra saker i sin vardag som Herre.


Hur är vi beroende av Gud? Hur kan vi visa andra att vi är beroende av Gud? För det är mycket det som kristen tro handlar om - att erkänna att vi inte klarar oss själva. Inte för att vi är svaga, utan för att Han har skapat oss.

Sista fredagen på lägret hade vi dop. När vi kom fram till fjällsjön såg det ut så här. Vi var blöta av regnet in på bara kroppen trots regnställ.

Men när dopet började så öppnade sig himlen. Det slutade regna, himlen ovanför oss blev alldeles blå, och solen lyste igenom och bländade oss i vattnet. En regnbåge visade sig på himlen. När den sista konfirmanden gick upp ur vattnet stängde sig himlen igen. Gud bevisade för oss åter igen att Han är på allvar och på riktigt.

Transtrands ledargäng. Jag beundrar er och ni är värda så mycket cred för att ni har offrat så mycket av er tid, energi och er själva under denna månad. Stort tack och beundran. Ni skiner Jesus! Gud välsigne er.

Bröllop

Grattis

till det vackra brudparet!

Haitham och Lina Razai

Transtrand

Nu befinner jag mig i Transtrand. Jag är ledare på en månads konfirmationsläger. Det är fantastiskt. Att få se konfirmander ge sina liv till Jesus. Att se att något händer i deras inre. Be att vi ledare ska få kraft att ge, att faddrarna ska få inspiration att vara bra förebilder, och att konfirmanderna ska få en månad som sätter spår för livet.

För mig blir Gud så påtaglig. Jag hade inte klarat det här utan honom. Jag förundras hur mycket Gud kan göra fast jag inte tror att jag räcker hela vägen fram. Det är häftigt att få lägga sig i Guds händer och be att Gud ska verka och hjälpa en, och att Han faktiskt gör det! När inte vi når hela vägen fram så gör Gud på något förunderligt sätt det. Det är så gott! Vi får se mer av Guds storhet när vi är beroende av Honom.

Tankar från lucia 2011

Jag satt just och läste igenom min blogg lite grann. Jag kom till inlägget där jag just kommit hem från Etiopien och blev påmind om diverse känslor och självklarheter och osjälvklarheter.
Så här skrev jag strax efter lucia förra året;
 

"Jag kommer på mig själv med att bryta salladsblad och äta det som injera för att sedan komma på mig själv med att göra det samma med osten, jag vill prata amarinja men det finns inte någon som förstår, jag kommer på mig själv med att fundera på vad klockan är i Sverige, jag kommer på mig själv med att fundera på var solen och värmen är, jag undrar varför det inte ligger skräp längs med vägkanten och varför ingen står och pissar där, jag funderar på hur det kan vara så tyst, jag märker att jag har kvar det etiopiska tempot i mig och ber att jag aldrig ska stressa igen, jag undrar varför inte Birke står i köket som hon alltid gör, blir förvånad över att den frukt jag saknar mest är papaya med lime, hur kan det finnas så mycket mat i ett kylskåp, jag kommer på mig själv med att det känns så konstigt att spola ner pappret i toaletten, det känns också konstigt att jag är uppkopplad på internet innan jag knappt ens hunnit sätta på datan och att det är så snabbt, jag undrar hur allt kan vara så vitt och fräscht, jag funderar på om jag kan ha legat i koma mellan sommaren och vintern för plötsligt så är det kallt och jag har mysig julstämning i mig, jag känner att jag har så väldigt blandade känslor i mig, jag känner att jag är förvirrad dels av omställningen och dels för att under tiden som jag har varit i Etiopien så har familjen flyttat till ett nytt hus.

Och jag tycker så mycket om att få vara med mina nära och kära i Sverige!"

Två av de absolut sista bilderna som togs;

Jag undrar om ungarna fortfarande frågar efter oss, om dom klarar proven, om de fortfarande leker flygplan varje dag, om alla går kvar i skolan, om de är friska, om de sover gott om natten, om de är hungriga, om de fryser eller svettas, om de fortfarande spelar fotboll och hoppar hopprep, om de finns någon som följer dem hem efter skolan och om någon finns där när de kommer hem... Gud välsigne dem!

"Mormor steker makrill, nej jo" !

Idag minns jag extra mycket stunder fulla av skratt!
Som den gången när det visade sig att Biruk kunde lite svenska och Teddy hängde på. Haha! Det är fina människor det här! Biruk och Teddy jobbar på gatuorganisationen "Win Souls for God" och brinner för Gud och människor. Be för dem och deras arbete.

Jag spelade in dem. Se och le :)

 

Påminnelse

I veckan var jag hemma i Södertälje. Det kom några rörmokare och fixade diverse i källaren och de var tvungna att stänga av vattnet för ett tag.

Då blev jag påmind om hur det var i Etiopien de dagarna när man kunde vakna upp och det inte fanns rinnande vatten i varken kran eller toalett, dessutom inget ljus eller värme i huset. Och inte tänkte på att det var så lustigt. Obekvämt, visst, särskilt om man var sjuk.

Men hörrni. Det är inte självklart att ha värme, el och vatten. På riktigt! Det är inte självklart! Ja jag vet att du alltid har allt detta när du vill och hur smidigt som helst. Men kan du förstå på riktigt att det finns folk som inte har något av detta. Då kan vi lägga till alla dem som inte har ett hus, mat, behövlig sjukvård och kärlek för dagen.

Fattar du?


Dags att skänka en tacksamhetens tanke va. På riktigt. Och gärna be en bön för dem som inte får ta del av grundläggande mänskliga rättigheter. Det är ett starkt vapen vi har. Bön. Ett annat starkt vapen vi som läser detta faktiskt har är möjligheten att påverka vår värld. Nej, inte rädda hela världen på egen hand. Men att vara en del av en bättre värld. Det tror jag! På riktigt. Att vi har möjlighet till. Jag skulle kunna ge tips på fairtrade, ekologiskt, le till folk, prioritera pengar, vårda tid och relationer och sånt... men jag tror att du har många bra tankar själv. På riktigt. Som du har möjlighet att jämföra. Vi behöver inte lama se på, alternativt blunda. På riktigt.

Hyllning till kärleken

Detta inlägg är en hyllning till kärleken! 

"Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Kärleken upphör aldrig." - 1 Kor 13:4-8


I helgen gifte sig min fina vän Tanja!  Tanja som förstår mig, Tanja som jag kan dela allt med och som alltid finns där.
I somras satt vi på bryggan och funderade över Guds vägar och var den där mannen finns och om vi inte kunde få träffa honom snart. Tänk om vi då hade vetat att du inom ett år skulle vara med om ett vackert bröllop med den man som du vill dela ditt liv med!

Elin som jag delade min Etiopientid med förlovade sig i dagarna med Tariku, en fin människa från "Win Souls for God". Grattis till er och all lyckönskan! Gud välsigne er!

Jag vill även passa på att lyfta fram denna fina människa som jag har förmånen och lyckan att få ha i mitt liv! Du är fantastisk Jonas!

En frustration.

Det finns en del ting att vara frustrerad över när man kommer från ett land och lever i ett annat för att sedan komma tillbaka till det första landet igen. Att inse att bara för att jag vuxit upp i en kultur med ett visst samhällssystem, som Sveriges, och tagit för givet att den är bra och rätt, så är den inte facit! Jag säger inte att Sverige är dåligt. Det finns mycket som är bra. Men allt är inte bra!

En sak som gör mig frustrerad i vårat moderna kultur och samhälle är det här med mobiler. Jag har flera fått sitta och titta på vännernas mobiler istället för på dem, det finns ingen bra social kontakt att få. Varför tittar vi på en stålbit istället för att se varandra i ögonen, vårda våra relationer, ta hand om varandra. Hur vill vi ha det. Vad är viktigt för oss. Jag försöker se fördelar med dessa telefoner och inte bara ett ha-begär, miljöförstöring i form av onödig konsumtion och tillverkningssätt, att behöva konkurrera med telefoner om vänners uppmärksamhet, tidstjuv, beroende av funktioner som man alltid klarat sig utan... jag försöker vara positiv. Kanske egentligen mest för att mina vänner inte ska bli för stötta över mina åsikter om hur de agerar...

Jag tänkte låna några ord av min kära vän Sofia: 

"I onsdags hade jag inflyttningsfika. (Detta är ingen anklagelse mot någon, bara en pik...) Av 10 gäster satt 7 personer med sina smarta telefoner. Telefoner som är så smarta att man nu kan umgås utan att titta på varandra. Folk satt och tittade ner i sina telefoner mest hela tiden. Spelade spel med någon annan i rummet, men fortfarande bara mellan de två. Kanske inte något som folk reflekterat över, men genom detta beteende så utesluter man människor. Jag kommer önska högljutt i fortsättningen att man under stunder i min lägenhet INTE sitter och leker med sin telefon. Utan umgås med varnadra. Pratar, skrattar och ser på varandra. Ni kanske har glömt det, men jag är en människa som tittar på folk. och som ser folk. och jag ser er! låt mig även se era ögon, inte era telefoner...."

Vem är bäst?

Tänkte dela med mig av Elin och Gustavs kloka ord om utseendetänk i Addis. Afrika är inte alltid som vi bestämmer att det ska vara här i väst. Sverige är inte bäst. Etiopien är inte bäst. Vem bestämmer vad som är bäst. Sverige är bra. Etiopien är bra. Slutsatsen som jag kan dra lite snabbt denna morgon är att Jesus är vägen. 

Göteborgare - check!

Nu har jag landat här i Göteborg! Jag och Elin trivs i vår nya lya! Vi har hunnit med allt från inflyttningsfest till födelsedag till paltkväll. Och jag har fått två vikariat inom hemtjänsten och på kulturhusets café. Vi får se hur mycket jobb de kan erbjuda mig!

Denna vecka är det skralt med jobb så jag ställde mig istället och gjorde mat med etiopiska influenser idag! Det blev ett försök till någon form av beyayneto med hjälp av lite etiopiska kryddor! Gott blev det ändå måste jag säga! Det närmsta jag kunde komma injera i denna lya var salladsblad... jag lyckades iallafall äta nästan hela måltiden med bara händerna! Härligt! Jag tänkte att jag snart ska avsluta middagen med en riktigt etiopisk chai med tekrydda från Addis. Fina minnen får jag av att äta etiopiskt och skriva på denna blogg.

Min svenska etiopiska matlagning

Nu är det dags att hålla redovisningar om min Etiopien-resa! Den första kommer att vara på EFS och Salt Västsveriges årsmöte på Hjälmareds folkhögskola 24 mars. Under kvällsgudstjänsten 18.00 kommer jag få en stund att berätta om vad jag varit med om. Ni är välkomna att komma och lyssna!

Annars kommer jag även att hålla en redovisning i min hemförsamling EFS Hagaberg i Södertälje, på ett av sommarens TEJP-läger och på minst två ställen till. Datum är ej bestämda än. Återkommer om det.

Allt gott till er!

Vad tänker tjejen?!

Såhär är nuläget;  

Elin är i Etiopien. Gustav är hemma nu men ska strax återvända. Maria är i Sverige och förblir här, iallafall inom närmsta framtiden. 

Jag då? 

Ja, jag har ju möjlighet att åka tillbaka 3 månader (för det är så långt visum som vi kan få). Men jag kommer faktiskt att stanna hemma i Sverige. Det var inget lätt beslut, men efter många övervägningar runt juletiden så bestämde jag mig för detta. Jag kan absolut tänka mig åka tillbaka till Etiopien, det skulle jag göra med glädje! Men just nu känns det rätt att stanna hemma i Sverige. Jag är glad för de upplevelser och erfarenheter jag har fått där nere som jag kommer bära med mig resten av mitt liv. Det har absolut ändrat mina värderingar, på ett väldigt positivt sätt. Jag hoppas att jag kommer att få dela med mig av detta!

Så vad händer inom närmsta framtiden för mig? 

Jag och Elin har skaffat en lägenhet i Göteborg. Det gick som på räls verkligen och vi är mycket förnöjda! Exiabiher jmesken som dom säger på amarinja (tack vare Gud)! Det känns riktigt bra att få bo med denna härliga tjej och ha den härliga förmånen att få bo nära pojkvän och så många av mina fantastiska vänner! Jag tror att denna vår har mycket att leverera! Ni är mycket välkomna att komma och hälsa på! Jag flyttar ner 3 februari till en fin tvåa. Än har jag inget jobb men jag söker för fullt (tips mottages gladeligen med öppna armar!). Lägenheten har vi fram till ungefär mitten av maj, sen får se var vägarna bär! Spännande.

Denna blogg?! 

Kommer att finnas kvar ändå. Jag kommer att lägga in tankar och förhoppningsvis lite kloka ord här då och då. Ni vet, jag har väldigt mycket att dela med mig av nu när jag kommit hem från ett land så annorlunda så annorlunda. Ärligt. Och om/när jag åker till Etiopien igen så kommer bloggen till och med att vara riktigt aktiv!

Jag vill här också passa på att tacka alla som har läst min blogg! Hoppas den har varit givande.

Ni kommer kanske även att se mig ha en föreläsning eller två om Etiopien inom närmsta året. Jag har nämligen lovat att hålla fem föredrag om min resa, bl.a. på TEJP-läger men även t.ex. i min församling (även här är jag öppen för förslag!)

Allt gott och Gud välsigne er!

'

Jag och min blivande glada kombo (alltså Elin som jag ska dela lägenhet med i vår)

 !

Amarinjan lever kvar

Det finns vissa ord från amarinjan som jag fortfarande använder, mer eller mindre omedvetet. Jag tänkte lära er några dem så att ni slipper fråga och kan känna er lite proffsiga och så när ni träffar mig ifall orden skulle råka hoppa ur min mun... De uttalas ungefär såhär (amarinjan har ju egentligen egna bokstäver men det är ett försök iallafall);

• Äshi - okej, jaha...
• Wejnej - skit också, ånej...
• Bownet?! - really?!
• Abet? - vad är det?
• Besmam - herregud
• Exiabiher jmesken - tack vare Gud
• Mndeno? - vad är det?
• Lemmen?! - varför?!

När man stannar för att tanka bilen och ingen kan engelska är det bra & kul att kunna amarinja!

God jul 2

I helgen firade Etiopien julafton. Fint är det att få förmånen att fira både jul och nyår 2 gånger!

För självklart ska det firas!

Dagen började med en skön och lugn morgon efter att ha spenderat dagarna sen jag kom hem från Addis i både Göteborg, Alingsås, Norrlands skogar och städer, samt i Sälen.

På eftermiddagen drog jag och mina syskon in på gudstjänst på Hillsong Church Stockholm med ruggigt bra och givande predikan och lovsång. Där träffade jag för övrigt på Emma som var SALT-volontär före mig vilket kändes väldigt välsignat! Gissa om hon var förvånad över att se mig när hon trodde att vi SALT-volontärer var i Etiopien. Senast jag träffade henne gick vi på den etiopiska restaurangen Ethio  i somras Star tillsammans med 3 spända men förväntansfulla SALT-volontärer som givetvis var Gustav, Maria och Elin, samt Viktoria Nordén som skickade ut oss. Tänk det var inte så länge sen ändå! Inte visste vi att våran 9 månader långa resa skulle innebära hemskickning från landet redan innan jul!

Efter gudstjänsten drog jag och min köra familj oss till just Ethio Star och avnjöt en riktigt fin och god middag med riktig etiopisk TEFF-INJERA! (teff är sädesslaget som man gör brödet injera på och som bara växer i Etiopien). Alla såser som jag har saknat fanns med på vårat bord, underbart! Dessutom fick jag prata lite amarinja med servitrisen - fint!

Så god jul till er alla! Halleluja och ära vare Gud i höjden att han kom ner till vår jord! Så välsignat att få fira detta två gånger! Det är Han värd! Minst! Gott!

Hillsong church Stockholm

Härlig Etiopisk injera med kära familjen.

(mamma bakom kameran)

Förra gången jag åt injera i Sverige, dessutom på samma restaurang. I somras.

4 förväntansfulla SALT-volontärer!