Det finns en del ting att vara frustrerad över när man kommer från ett land och lever i ett annat för att sedan komma tillbaka till det första landet igen. Att inse att bara för att jag vuxit upp i en kultur med ett visst samhällssystem, som Sveriges, och tagit för givet att den är bra och rätt, så är den inte facit! Jag säger inte att Sverige är dåligt. Det finns mycket som är bra. Men allt är inte bra!
En sak som gör mig frustrerad i vårat moderna kultur och samhälle är det här med mobiler. Jag har flera fått sitta och titta på vännernas mobiler istället för på dem, det finns ingen bra social kontakt att få. Varför tittar vi på en stålbit istället för att se varandra i ögonen, vårda våra relationer, ta hand om varandra. Hur vill vi ha det. Vad är viktigt för oss. Jag försöker se fördelar med dessa telefoner och inte bara ett ha-begär, miljöförstöring i form av onödig konsumtion och tillverkningssätt, att behöva konkurrera med telefoner om vänners uppmärksamhet, tidstjuv, beroende av funktioner som man alltid klarat sig utan... jag försöker vara positiv. Kanske egentligen mest för att mina vänner inte ska bli för stötta över mina åsikter om hur de agerar...
Jag tänkte låna några ord av min kära vän Sofia:
"I onsdags hade jag inflyttningsfika. (Detta är ingen anklagelse mot någon, bara en pik...) Av 10 gäster satt 7 personer med sina smarta telefoner. Telefoner som är så smarta att man nu kan umgås utan att titta på varandra. Folk satt och tittade ner i sina telefoner mest hela tiden. Spelade spel med någon annan i rummet, men fortfarande bara mellan de två. Kanske inte något som folk reflekterat över, men genom detta beteende så utesluter man människor. Jag kommer önska högljutt i fortsättningen att man under stunder i min lägenhet INTE sitter och leker med sin telefon. Utan umgås med varnadra. Pratar, skrattar och ser på varandra. Ni kanske har glömt det, men jag är en människa som tittar på folk. och som ser folk. och jag ser er! låt mig även se era ögon, inte era telefoner...."
