Om att vakna upp i Sverige.

Jag kommer på mig själv med att bryta salladsblad och äta det som injera för att sedan komma på mig själv med att göra det samma med osten, jag vill prata amarinja men det finns inte någon som förstår, jag kommer på mig själv med att fundera på vad klockan är i Sverige, jag kommer på mig själv med att fundera på var solen och värmen är, jag undrar varför det inte ligger skräp längs med vägkanten och varför ingen står och pissar där, jag funderar på hur det kan vara så tyst, jag märker att jag har kvar det etiopiska tempot i mig och ber att jag aldrig ska stressa igen, jag undrar varför inte Birke står i köket som hon alltid gör, blir förvånad över att den frukt jag saknar mest är papaya med lime, hur kan det finnas så mycket mat i ett kylskåp, jag kommer på mig själv med att det känns så konstigt att spola ner pappret i toaletten, det känns också konstigt att jag är uppkopplad på internet innan jag knappt ens hunnit sätta på datan och att det är så snabbt, jag undrar hur allt kan vara så vitt och fräscht, jag funderar på om jag kan ha legat i koma mellan sommaren och vintern för plötsligt så är det kallt och jag har mysig julstämning i mig, jag känner att jag har så väldigt blandade känslor i mig, jag känner att jag är förvirrad dels av omställningen och dels för att under tiden som jag har varit i Etiopien så har familjen flyttat till ett nytt hus.

Och jag tycker så mycket om att få vara med mina nära och kära i Sverige!

Hejdå mina barn, hejdå etiopiska vänner, hejdå solen, hejdå injera, hejdå hakuna matata-tempo.

I alla fall för detta året.

Men bloggen läggs inte ner än måste jag meddela! Jag har fortfarande mycket att dela med mig av. Jag tänkte bl.a. göra ett försök att lägga upp någon film, eller två, eller kanske mer.