Hur säger man hejdå till sina ungar!?
De äldsta barnen på Hayasost förstår av mina knaggliga amarinja att jag ska åka flygplan jättelänge, så pass länge att jag till och med ska sova på planet. De tycker att det är häftigt! Vi brukar börja lektionen med att härma flygplan och varje gång det kommer ett flygplan farande över himlen låter alla barn som indianer. Men de förstår inte att vi inte kommer tillbaka nästa vecka. Hos de yngsta barnen har jag inte ens en tolk som kan engelska, och de förstår faktiskt ändå inte vad det innebär att vi ska åka hem. Det gör inte någon av barnen. Jag är ganska säker på att de har frågat efter oss varje dag sen vi åkte.
På Non Formal School är eleverna äldre så de förstår vad det innebär att vi ska åka hem. Det innebär farväl. Det slutade i tårar hos flera av eleverna. Jag hade inte långt till tårar sjäv. Men det var ett fint farväl där vi sa till dem att tro på sig själva - för vi tror på dem! Och så fick vi be för varandra. Det var fint. De är fina och värdefulla och fantastiskt skapade och vackra och det vill jag av hela mitt hjärta att alla mina elever ska förstå!
 |
| Två bilder på äldsta ungarna sista dagen! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar