Skäms inte för att du är människa

Inne i den väldiga romanska kyrkan
trängdes turisterna i halvmörkret.
Valv gapade bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
“Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande
piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones,
Herr Tanaka och Signora Sabatini,
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

-Thomas Tranströmer

Att vara beroende

Transtrand innehöll allt från helande, till konfirmander som gav sina liv till Jesus, till dop där himlen öppnade sig. Ett läger med mycket skratt, bön, kärlek och GUD.


GUD.
 
Som jag skrev i förförra inlägget;
ju mer beroende vi är av Gud - desto mer av Hans storhet får vi se.

I Transtrand hade jag så många uppgifter och så mycket vilja och så mycket att förmedla till konfirmanderna, att jag själv och min ork och energi inte räckte till. Jag var så konkret beroende av Gud i det jag skulle göra, och jag var tvungen att ha så mycket tillit och lägga så mycket i Hans händer. Det var fantastiskt att uppleva att när vi ber Gud om hjälp så säger Gud okej, eller när vi ber om Hjälparen och den Helige Ande så finns han där.

Men nu när jag har kommit hem så märker jag skillnad på hur beroende jag är av Gud. Jag har inte alls lika konkreta uppgifter där jag behöver Gud, och i Sveriges samhälle upplever jag att man lättare kan vara sin egen Gud. Det mesta i vardagen funkar, annars finns det alltid någon smidig hjälp att få så har vi löst problemet. Vi behöver inte riktigt vara beroende av Gud.
Jag måste kämpa mycket mer med att komma på hur jag är helt beroende av Gud i min vardag. Det är tänkvärt! Och lite skrämmande. Inte konstigt att många människor inte väljer att bry sig om det finns någon Gud när man kan klara sig själv och vara sin egen Herre eller sätta andra saker i sin vardag som Herre.


Hur är vi beroende av Gud? Hur kan vi visa andra att vi är beroende av Gud? För det är mycket det som kristen tro handlar om - att erkänna att vi inte klarar oss själva. Inte för att vi är svaga, utan för att Han har skapat oss.

Sista fredagen på lägret hade vi dop. När vi kom fram till fjällsjön såg det ut så här. Vi var blöta av regnet in på bara kroppen trots regnställ.

Men när dopet började så öppnade sig himlen. Det slutade regna, himlen ovanför oss blev alldeles blå, och solen lyste igenom och bländade oss i vattnet. En regnbåge visade sig på himlen. När den sista konfirmanden gick upp ur vattnet stängde sig himlen igen. Gud bevisade för oss åter igen att Han är på allvar och på riktigt.

Transtrands ledargäng. Jag beundrar er och ni är värda så mycket cred för att ni har offrat så mycket av er tid, energi och er själva under denna månad. Stort tack och beundran. Ni skiner Jesus! Gud välsigne er.

Bröllop

Grattis

till det vackra brudparet!

Haitham och Lina Razai

Transtrand

Nu befinner jag mig i Transtrand. Jag är ledare på en månads konfirmationsläger. Det är fantastiskt. Att få se konfirmander ge sina liv till Jesus. Att se att något händer i deras inre. Be att vi ledare ska få kraft att ge, att faddrarna ska få inspiration att vara bra förebilder, och att konfirmanderna ska få en månad som sätter spår för livet.

För mig blir Gud så påtaglig. Jag hade inte klarat det här utan honom. Jag förundras hur mycket Gud kan göra fast jag inte tror att jag räcker hela vägen fram. Det är häftigt att få lägga sig i Guds händer och be att Gud ska verka och hjälpa en, och att Han faktiskt gör det! När inte vi når hela vägen fram så gör Gud på något förunderligt sätt det. Det är så gott! Vi får se mer av Guds storhet när vi är beroende av Honom.

Tankar från lucia 2011

Jag satt just och läste igenom min blogg lite grann. Jag kom till inlägget där jag just kommit hem från Etiopien och blev påmind om diverse känslor och självklarheter och osjälvklarheter.
Så här skrev jag strax efter lucia förra året;
 

"Jag kommer på mig själv med att bryta salladsblad och äta det som injera för att sedan komma på mig själv med att göra det samma med osten, jag vill prata amarinja men det finns inte någon som förstår, jag kommer på mig själv med att fundera på vad klockan är i Sverige, jag kommer på mig själv med att fundera på var solen och värmen är, jag undrar varför det inte ligger skräp längs med vägkanten och varför ingen står och pissar där, jag funderar på hur det kan vara så tyst, jag märker att jag har kvar det etiopiska tempot i mig och ber att jag aldrig ska stressa igen, jag undrar varför inte Birke står i köket som hon alltid gör, blir förvånad över att den frukt jag saknar mest är papaya med lime, hur kan det finnas så mycket mat i ett kylskåp, jag kommer på mig själv med att det känns så konstigt att spola ner pappret i toaletten, det känns också konstigt att jag är uppkopplad på internet innan jag knappt ens hunnit sätta på datan och att det är så snabbt, jag undrar hur allt kan vara så vitt och fräscht, jag funderar på om jag kan ha legat i koma mellan sommaren och vintern för plötsligt så är det kallt och jag har mysig julstämning i mig, jag känner att jag har så väldigt blandade känslor i mig, jag känner att jag är förvirrad dels av omställningen och dels för att under tiden som jag har varit i Etiopien så har familjen flyttat till ett nytt hus.

Och jag tycker så mycket om att få vara med mina nära och kära i Sverige!"

Två av de absolut sista bilderna som togs;

Jag undrar om ungarna fortfarande frågar efter oss, om dom klarar proven, om de fortfarande leker flygplan varje dag, om alla går kvar i skolan, om de är friska, om de sover gott om natten, om de är hungriga, om de fryser eller svettas, om de fortfarande spelar fotboll och hoppar hopprep, om de finns någon som följer dem hem efter skolan och om någon finns där när de kommer hem... Gud välsigne dem!

"Mormor steker makrill, nej jo" !

Idag minns jag extra mycket stunder fulla av skratt!
Som den gången när det visade sig att Biruk kunde lite svenska och Teddy hängde på. Haha! Det är fina människor det här! Biruk och Teddy jobbar på gatuorganisationen "Win Souls for God" och brinner för Gud och människor. Be för dem och deras arbete.

Jag spelade in dem. Se och le :)

 

Påminnelse

I veckan var jag hemma i Södertälje. Det kom några rörmokare och fixade diverse i källaren och de var tvungna att stänga av vattnet för ett tag.

Då blev jag påmind om hur det var i Etiopien de dagarna när man kunde vakna upp och det inte fanns rinnande vatten i varken kran eller toalett, dessutom inget ljus eller värme i huset. Och inte tänkte på att det var så lustigt. Obekvämt, visst, särskilt om man var sjuk.

Men hörrni. Det är inte självklart att ha värme, el och vatten. På riktigt! Det är inte självklart! Ja jag vet att du alltid har allt detta när du vill och hur smidigt som helst. Men kan du förstå på riktigt att det finns folk som inte har något av detta. Då kan vi lägga till alla dem som inte har ett hus, mat, behövlig sjukvård och kärlek för dagen.

Fattar du?


Dags att skänka en tacksamhetens tanke va. På riktigt. Och gärna be en bön för dem som inte får ta del av grundläggande mänskliga rättigheter. Det är ett starkt vapen vi har. Bön. Ett annat starkt vapen vi som läser detta faktiskt har är möjligheten att påverka vår värld. Nej, inte rädda hela världen på egen hand. Men att vara en del av en bättre värld. Det tror jag! På riktigt. Att vi har möjlighet till. Jag skulle kunna ge tips på fairtrade, ekologiskt, le till folk, prioritera pengar, vårda tid och relationer och sånt... men jag tror att du har många bra tankar själv. På riktigt. Som du har möjlighet att jämföra. Vi behöver inte lama se på, alternativt blunda. På riktigt.