Jag och/eller Gustav kommer in i klassrummet och alla jublar. Det är alltid kul att mötas av jubel!
Eleverna ställer sig upp och vi säger godeftermiddag, de svarar och vi säger åt dem att sitta ner. I klassrummet sitter personer mellan 10 och 20 år gamla (det är inte så ovanligt att vissa inte vet riktigt hur gamla de är). Det är väldigt speciellt att i ena hörnet ha fnittriga tonårstjejer, och i andra änden ha små 10-åriga killar som bara är barn. Men alla är de fantastiskt tacksamma över att äntligen få gå i skolan. De tre klasserna som finns på skolan motsvarar klass 1, 2 och 3. Alla elever får inte gå hela dagar för sina arbetsgivare. Men WSG (organisationen som jag jobbar för) har lyckats förhandla fram så att de åtminstone får gå halva dagar, då kan de dessutom få ett mål mat i skolan att äta. Gott.
Jag tror att det är vanligast att eleverna på skolan är rekryterade från ett område i Etiopien som heter Chencha. Deras familjer blir informerade om att de kan sända sina barn till huvudstaden Addis Abeba, där kommer de få det bra och ett arbete så att de kan skicka pengar hem till familjen. Men när barnen kommer till Addis så blir de anställda av en arbetsgivare som sätter dem under förfärliga arbetsförhållanden. Jag har inte riktigt information om hur de lever och arbetar, men jag kan bara tänka mig… väva eller bära ved under alldeles för många arbetstimmar, förhoppningsvis få lite mat, bo trångt på golvet, inte få de någon lön… nej det är hemskt, de är bara barn!
Men de har alltid ett leende att möta oss med! Det känns gott att få glädja dem med lite färger. De älskar att rita! Man kan ibland se på resultatet på pappret att de aldrig har målat förr. Lektionerna som vi håller i 2 eftermiddagar i veckan är bild, och jag och Gustav får bestämma vad vi ska göra. En gång hade vi med oss målarfärg, och de tyckte att det var som trolleri att det kom färg på pappret när man la till vatten. En gång lärde vi dem att vika båtar av papper vilket de tyckte var jätteroligt. En gång hade vi rit-gissar-tävling på tavlan och ljudnivån och skratten var inte dåliga! En annan gång visade vi på en världskarta var Etiopien låg - de kunde lika gärna peka på Canada som Australien som Kina, de hade ingen aning om var deras eget land låg…
Jag tycker om att ha lektion på Non Formal School! Det blir alltid många skratt under lektionerna, inte minst när jag och Gustav försöker prata amarinja. Igår stod några av eleverna utanför vårt hus och ropade på oss. De blir alltid väldigt glada om vi möter någon av dem på gatan. Ja, Non Formal School är bra!
Idag har vi förresten rinnande vatten i huset igen! Skönt. På tal om vatten - vet ni om att vattnet blir brunt när vi duschar. En gång hade jag ett vitt linne på mig i skolan, hoppas att det blir vitt igen när jag tvättar det för det är då inte vitt nu.
