Julia i Etiopien

Vem är bäst?

2012-03-01T00:42:00.000-08:00

Tänkte dela med mig av Elin och Gustavs kloka ord om utseendetänk i Addis. Afrika är inte alltid som vi bestämmer att det ska vara här i väst. Sverige är inte bäst. Etiopien är inte bäst. Vem bestämmer vad som är bäst. Sverige är bra. Etiopien är bra. Slutsatsen som jag kan dra lite snabbt denna morgon är att Jesus är vägen.

Göteborgare - check!

2012-02-28T09:13:00.000-08:00

Nu har jag landat här i Göteborg! Jag och Elin trivs i vår nya lya! Vi har hunnit med allt från inflyttningsfest till födelsedag till paltkväll. Och jag har fått två vikariat inom hemtjänsten och på kulturhusets café. Vi får se hur mycket jobb de kan erbjuda mig!

Denna vecka är det skralt med jobb så jag ställde mig istället och gjorde mat med etiopiska influenser idag! Det blev ett försök till någon form av beyayneto med hjälp av lite etiopiska kryddor! Gott blev det ändå måste jag säga! Det närmsta jag kunde komma injera i denna lya var salladsblad... jag lyckades iallafall äta nästan hela måltiden med bara händerna! Härligt! Jag tänkte att jag snart ska avsluta middagen med en riktigt etiopisk chai med tekrydda från Addis. Fina minnen får jag av att äta etiopiskt och skriva på denna blogg.

Min svenska etiopiska matlagning

Nu är det dags att hålla redovisningar om min Etiopien-resa! Den första kommer att vara på EFS och Salt Västsveriges årsmöte på Hjälmareds folkhögskola 24 mars. Under kvällsgudstjänsten 18.00 kommer jag få en stund att berätta om vad jag varit med om. Ni är välkomna att komma och lyssna!

Annars kommer jag även att hålla en redovisning i min hemförsamling EFS Hagaberg i Södertälje, på ett av sommarens TEJP-läger och på minst två ställen till. Datum är ej bestämda än. Återkommer om det.

Allt gott till er!

Vad tänker tjejen?!

2012-01-26T12:08:00.000-08:00

Såhär är nuläget;

Elin är i Etiopien. Gustav är hemma nu men ska strax återvända. Maria är i Sverige och förblir här, iallafall inom närmsta framtiden.

Jag då?

Ja, jag har ju möjlighet att åka tillbaka 3 månader (för det är så långt visum som vi kan få). Men jag kommer faktiskt att stanna hemma i Sverige. Det var inget lätt beslut, men efter många övervägningar runt juletiden så bestämde jag mig för detta. Jag kan absolut tänka mig åka tillbaka till Etiopien, det skulle jag göra med glädje! Men just nu känns det rätt att stanna hemma i Sverige. Jag är glad för de upplevelser och erfarenheter jag har fått där nere som jag kommer bära med mig resten av mitt liv. Det har absolut ändrat mina värderingar, på ett väldigt positivt sätt. Jag hoppas att jag kommer att få dela med mig av detta!

Så vad händer inom närmsta framtiden för mig?

Jag och Elin har skaffat en lägenhet i Göteborg. Det gick som på räls verkligen och vi är mycket förnöjda! Exiabiher jmesken som dom säger på amarinja (tack vare Gud)! Det känns riktigt bra att få bo med denna härliga tjej och ha den härliga förmånen att få bo nära pojkvän och så många av mina fantastiska vänner! Jag tror att denna vår har mycket att leverera! Ni är mycket välkomna att komma och hälsa på! Jag flyttar ner 3 februari till en fin tvåa. Än har jag inget jobb men jag söker för fullt (tips mottages gladeligen med öppna armar!). Lägenheten har vi fram till ungefär mitten av maj, sen får se var vägarna bär! Spännande.

Denna blogg?!

Kommer att finnas kvar ändå. Jag kommer att lägga in tankar och förhoppningsvis lite kloka ord här då och då. Ni vet, jag har väldigt mycket att dela med mig av nu när jag kommit hem från ett land så annorlunda så annorlunda. Ärligt. Och om/när jag åker till Etiopien igen så kommer bloggen till och med att vara riktigt aktiv!

Jag vill här också passa på att tacka alla som har läst min blogg! Hoppas den har varit givande.

Ni kommer kanske även att se mig ha en föreläsning eller två om Etiopien inom närmsta året. Jag har nämligen lovat att hålla fem föredrag om min resa, bl.a. på TEJP-läger men även t.ex. i min församling (även här är jag öppen för förslag!)

Allt gott och Gud välsigne er!


Jag och min blivande glada kombo (alltså Elin som jag ska dela lägenhet med i vår)		!

Amarinjan lever kvar

2012-01-11T13:39:00.000-08:00

Det finns vissa ord från amarinjan som jag fortfarande använder, mer eller mindre omedvetet. Jag tänkte lära er några dem så att ni slipper fråga och kan känna er lite proffsiga och så när ni träffar mig ifall orden skulle råka hoppa ur min mun... De uttalas ungefär såhär (amarinjan har ju egentligen egna bokstäver men det är ett försök iallafall);

Äshi - okej, jaha...
Wejnej - skit också, ånej...
Bownet?! - really?!
Abet? - vad är det?
Besmam - herregud
Exiabiher jmesken - tack vare Gud
Mndeno? - vad är det?
Lemmen?! - varför?!

När man stannar för att tanka bilen och ingen kan engelska är det bra & kul att kunna amarinja!

God jul 2

2012-01-09T02:03:00.000-08:00

I helgen firade Etiopien julafton. Fint är det att få förmånen att fira både jul och nyår 2 gånger!

För självklart ska det firas!

Dagen började med en skön och lugn morgon efter att ha spenderat dagarna sen jag kom hem från Addis i både Göteborg, Alingsås, Norrlands skogar och städer, samt i Sälen.

På eftermiddagen drog jag och mina syskon in på gudstjänst på Hillsong Church Stockholm med ruggigt bra och givande predikan och lovsång. Där träffade jag för övrigt på Emma som var SALT-volontär före mig vilket kändes väldigt välsignat! Gissa om hon var förvånad över att se mig när hon trodde att vi SALT-volontärer var i Etiopien. Senast jag träffade henne gick vi på den etiopiska restaurangen Ethio i somras Star tillsammans med 3 spända men förväntansfulla SALT-volontärer som givetvis var Gustav, Maria och Elin, samt Viktoria Nordén som skickade ut oss. Tänk det var inte så länge sen ändå! Inte visste vi att våran 9 månader långa resa skulle innebära hemskickning från landet redan innan jul!

Efter gudstjänsten drog jag och min köra familj oss till just Ethio Star och avnjöt en riktigt fin och god middag med riktig etiopisk TEFF-INJERA! (teff är sädesslaget som man gör brödet injera på och som bara växer i Etiopien). Alla såser som jag har saknat fanns med på vårat bord, underbart! Dessutom fick jag prata lite amarinja med servitrisen - fint!

Så god jul till er alla! Halleluja och ära vare Gud i höjden att han kom ner till vår jord! Så välsignat att få fira detta två gånger! Det är Han värd! Minst! Gott!

Hillsong church Stockholm

Härlig Etiopisk injera med kära familjen.

(mamma bakom kameran)

Förra gången jag åt injera i Sverige, dessutom på samma restaurang. I somras.

4 förväntansfulla SALT-volontärer!

GOD JUL!

2011-12-24T14:18:00.000-08:00

Mörkret flyr, dagen gryr.

Räddningstimman för världen slår. Nu begynner vårt jubelår.

Kristus till jorden är kommen! Oss är en frälsare född!

Välsignade till ett liv i frihet!

Att säga farväl.

2011-12-22T16:01:00.002-08:00

Hur säger man hejdå till sina ungar!?

De äldsta barnen på Hayasost förstår av mina knaggliga amarinja att jag ska åka flygplan jättelänge, så pass länge att jag till och med ska sova på planet. De tycker att det är häftigt! Vi brukar börja lektionen med att härma flygplan och varje gång det kommer ett flygplan farande över himlen låter alla barn som indianer. Men de förstår inte att vi inte kommer tillbaka nästa vecka. Hos de yngsta barnen har jag inte ens en tolk som kan engelska, och de förstår faktiskt ändå inte vad det innebär att vi ska åka hem. Det gör inte någon av barnen. Jag är ganska säker på att de har frågat efter oss varje dag sen vi åkte.

På Non Formal School är eleverna äldre så de förstår vad det innebär att vi ska åka hem. Det innebär farväl. Det slutade i tårar hos flera av eleverna. Jag hade inte långt till tårar sjäv. Men det var ett fint farväl där vi sa till dem att tro på sig själva - för vi tror på dem! Och så fick vi be för varandra. Det var fint. De är fina och värdefulla och fantastiskt skapade och vackra och det vill jag av hela mitt hjärta att alla mina elever ska förstå!

Två bilder på äldsta ungarna sista dagen!

Att inse en obekväm sanning

2011-12-19T04:00:00.000-08:00

Denna film handlar om en hård sanning. Det är ett klipp på ca. 6 minuter om två tjejer från Addis Abeba. Manaye är min elev från Non Formal. Jag saknar ord att använda. Se bara filmen.

Tid att andas

2011-12-16T04:50:00.001-08:00

Befinner mig på Hjälmared. Andas. Träffar fina människor. Sorterar tankar. Gläds över det mitt hjärta har tagit med sig från Addis. Försöker ta hand om hjärtat. Försöker förstå vad som hänt och att jag befinner mig i jultider i Sverige. Ber att Gustav som flyger från Kenya ska få visum så att han kan komma in i Addis och inte behöver ta första flyg hem. Gläds åt Elin som har fått 3 månaders businessvisa och kan åka tillbaka till Addis. Funderar över hur mitt eget liv ska se ut i vår.

Fascinationen över en kamera!

2011-12-14T02:22:00.000-08:00

Maria har tagit med sig kameran en dag till skolan! Ta del av fascinationen över en kamera, hur det ser ut i matsalen, samt av mina söta barn!

Etiopier vet hur man firar!

2011-12-14T01:57:00.000-08:00

Detta är från nyårsfirandet på bönen.

(etiopisk nyårsafton är 11 september i vår kalender)

Dessa är människor som jag har levt och jobbat med under mina 3,5 månader!

Fint!

Om att vakna upp i Sverige.

2011-12-14T00:50:00.000-08:00

Jag kommer på mig själv med att bryta salladsblad och äta det som injera för att sedan komma på mig själv med att göra det samma med osten, jag vill prata amarinja men det finns inte någon som förstår, jag kommer på mig själv med att fundera på vad klockan är i Sverige, jag kommer på mig själv med att fundera på var solen och värmen är, jag undrar varför det inte ligger skräp längs med vägkanten och varför ingen står och pissar där, jag funderar på hur det kan vara så tyst, jag märker att jag har kvar det etiopiska tempot i mig och ber att jag aldrig ska stressa igen, jag undrar varför inte Birke står i köket som hon alltid gör, blir förvånad över att den frukt jag saknar mest är papaya med lime, hur kan det finnas så mycket mat i ett kylskåp, jag kommer på mig själv med att det känns så konstigt att spola ner pappret i toaletten, det känns också konstigt att jag är uppkopplad på internet innan jag knappt ens hunnit sätta på datan och att det är så snabbt, jag undrar hur allt kan vara så vitt och fräscht, jag funderar på om jag kan ha legat i koma mellan sommaren och vintern för plötsligt så är det kallt och jag har mysig julstämning i mig, jag känner att jag har så väldigt blandade känslor i mig, jag känner att jag är förvirrad dels av omställningen och dels för att under tiden som jag har varit i Etiopien så har familjen flyttat till ett nytt hus.

Och jag tycker så mycket om att få vara med mina nära och kära i Sverige!

Hejdå mina barn, hejdå etiopiska vänner, hejdå solen, hejdå injera, hejdå hakuna matata-tempo.

I alla fall för detta året.

Men bloggen läggs inte ner än måste jag meddela! Jag har fortfarande mycket att dela med mig av. Jag tänkte bl.a. göra ett försök att lägga upp någon film, eller två, eller kanske mer.

Tredje advent

2011-12-11T23:59:00.000-08:00

Jag vet inte hur ni firar tredje advent.

Vi unnar oss iallafall trevligt umgänge och en rykande färsk jordgubbsjuice!

Dagen bestod även av sista kyrkbesöket i Beza - riktigt bra faktiskt, hembjudning på injera och kaffeceremoni hos fin familj, samt farväl till Gustav som nu befinner sig i Kenya för att försöka få ett turistvisum över jul.

Juicen!

Uppställning och pet i näsan!

Glädjen i att få leka!

2011-12-10T05:18:00.000-08:00

På Hayasost (KinderGarten) där jag jobbar är ungarna ungefär mellan 3-8 år gamla. De går i skolan klockan 9-3. De har engelska, matte, amarinja, science och andra ämnen som vilken högstadieelev i Sverige som helst har. De har även prov. Jag är så glad att jag får leka eller idrotta med ungarna 35 minuter om dagen. Jag hoppas att de under de 35 minuterna får känna sig som de barn de faktiskt är. Vi har inte de bästa förutsättningarna på den lilla lilla steniga skolgården som finns, eller i det pyttelilla lekrummet som finns, och med de få skitiga och i många fall trasiga leksaker som finns.

På bilden nedan ser du hur det ser ut när jag tar in KG1 i lekrummet.
Jag kan ju meddela att det inte direkt är ljudisolering och att det inte finns leksaksbilar till alla barnen...
Men de tycks älska det ändå.

KG1 i Hayasost's lekrum

Jag har underhållande ungar!

2011-12-09T11:16:00.000-08:00

Jalow med Gustavs glasögon!

Rut med min väska!

Brook leker lärare!

Restaurangbesök

2011-12-07T06:07:00.000-08:00

Vad vill du helst ha;
Fish cotelt, spaghtti eller roasted lamp??

Lägg märke till att de med en vit liten penna har försökt att ändra P till B.
Älska Etiopiens ständiga och underhållande felstavningar!

Insikt

2011-12-06T02:19:00.001-08:00

Idag är jag sjuk. Igen. Jag har seriöst nästan varit sjuk halva tiden här. Det är inte så muntert… men när jag gick ut för att köpa frukost så möttes jag av fina människor, t.ex. vår vakt som sa åt mig att var stark och försäljaren som sa att Gud välsigne dig.

___________________________________________________________

Så idag har jag legat inne och läst boken ”Andra chansen” som handlar som Gizachew’s liv – min chef och vän Gizachew Ayka som var med och startade denna organisation som jag jobbar för.

Jag kan bara rekommendera denna bok!

Jag har blivit så starkt berörd! Jag har lärt mig om organisationen som jag jobbar för, om Etiopiens historia, fått mer förståelse för hur folk lever här och saker som händer i min vardag, den tar på ett naturligt sätt upp frågor som adoption och kvinnans ställning och kyrkans roll, jag har fått ett annat och bredare perspektiv, och den är väldigt spännande och intressant och jag har lär mig mer om livet.

Boken har fantastiskt vackra bilder i sig och det är så häftigt att känna igen vart bilderna är tagna! Jag kan utbrista ”Nej men där är ju min gata!” eller ”Titta, det är ju mina ungar på denhär bilden!” eller ”Haha, där är min vän!”. Nästan ännu häftigare är det att bara efter någon timme träffa personerna på riktigt som jag just håller på att läsa om, det har aldrig hänt mig förr! Plötsligt känns det som om att jag känner dem lite bättre än jag gjorde innan, jag får insikt om vänskapsband och vilka som är familj med varandra. Jag kan verkligen leva mig in i boken eftersom att den utspelar sig där jag bor – denna händelse är ju på andra sidan gatan, de bor ju i samma område som jag, detta sjukhus passerar jag ju ofta… DET ÄR SÅ HÄFTIGT!!

Men mest så inser jag vilken fantastisk organisation jag befinner mig i!

Vilka fantastiska människor jag arbetar med! Vilken drivkraft och vilka goda hjärtan de har. Mina ungar skulle kanske gå runt på gatan (två av dem på bilden ovan), flera av mina elever på Non Formal skulle ha levt som slavar, Elins tjejer skulle ha varit prostituerade, de där killarna skulle bott under ett skynke och inte ha mat för dagen, jag skulle inte ha lärt känna den här fantastiska människan… om det inte vore for Win Souls for God/Hope for Children Ethiopia och de starka eldsjälar som jobbar här! Jag är så stolt särskilt över Gizachew, Tariku, Yonas och gänget som var med och startat upp denna organisation trots allt motstånd de mötte. Jag är så stolt att de tog bibelns ord på allvar, trotsade kyrkans ledare, 1997 gick ut på gatan och blev en av dem som tvingas leva där, och att det nu har växt till en organisation som har fått hjälpa mer än 15,000 människor!

Detta vill jag kalla för ett under!

”En ung man vaknar ur medvetslöshet på ett sjukhus i Etiopiens huvudstad Addis Abeba. Han vet inte om vem han är och vad som hänt honom. Han får veta att han varit med om en svår bilolycka och räddats till livet med minsta möjliga marginal. Men något undanhålls honom och när den hemska sanningen uppdagas inser han att de blir mycket svårt att komma tillbaka. Det är som om mörkret slukar honom igen.

ANDRA CHANSEN är en verklighetsbaserad berättelse om liv och död, hopp och förtvivlan och om att göra det som egentligen är omöjligt. Bokens huvudperson Gizachew Ayka trotsar döden flera gånger och tycker sig ha fått en andra chans – som blir en andra chans för andra.”

Skynda eller inte skynda

2011-12-05T12:07:00.000-08:00

Skyndar på i uppförsbacken på väg till skolan, ungefär hela den 15 minuters långa promenaden är en uppförsbacke. Hjälp vad varmt det blir i solen! Jag konstaterar att jag är den enda som går snabbt. Som vanligt. Människor ropar efter mig. Som vanligt. Allt ifrån ”hello guys, are you ready?!” (lite engelsk grammatiklektion vore eventuellt inte fel) till ”mister” (skulle vilja påstå att jag är en tjej…) till ”ferenji” (de skulle se mig efter en vinter i Sverige – då kan vi börja snacka vit) till att någon sjunger James Blunt’s låt ”you´re beautiful” till min ära (det kan jag dock inte klaga på hehe). Vissa barn springer efter mig och kanske vågar de hålla mig i handen vilket blir lite av en sport.

När jag äntligen kommer fram till skolan så är jag sen. Igen. Ajdå. Men när jag kommer in på skolgården inser jag att vissa elever fortfarande äter lunch. Juste, vi är ju i Etiopien ja. Etiopiskt tempo. När lärarna får syn på mig undrar de om jag vill ha kaffe, de har tydligen en kaffeceremoni inne i grannhuset.

Men börjar inte lektionen nu?

Äsch, säger lärarna, drick kaffe och kom när du är klar.

...Okej då!

Vänner i Sverige - Det gäller att prioritera!

Kaffeceremoni

Lyxarn

2011-12-04T09:40:00.000-08:00

Sa jag att vi skulle njuta av tiden som vi har kvar här...?

Denna helg har bestått av pampigt restaurangbesök på den traditionella restaurangen Jod Abyssinia som innebar helfräck etiopisk dans, fantastisk injera och Gustav och Sara som tvingades upp på scenen. Helgen har också innehållit stekande i solstol vid pool, bio, cafébesök, pedikyr och som vanligt fräsch och exotisk frukt som är värd att nämnas både två och tre gånger.

Inte hade vi planerat att lyxa så mycket...! det bara blev faktiskt. Så här mycket har jag nog inte lyxat någongång vad jag kan minnas! Jag menar, jag har aldrig gått på pedikyr förr eller solat i december. Det är nice ändå att en gång få unna sig detta, att få drömma sig bort lite från livet på gatan och i Addis slum för ett tag.

Morgondagen består av födelsedagsfirande på restaurang. Lyxet fortsätter visst..!

En bild från Hejdå-Party#1 i onsdags.
För allas våran Randy - one of a kind!
Nu försvinner vi alla en efter en...

Visum

2011-11-29T07:16:00.000-08:00

Vi får inget nytt visum. Mitt visum går ut på lucia och det betyder rent krasst att jag troligen kommer hem till Sverige om 2 veckor. Snopet. Vi har försökt att ordna detta på alla möjliga olika sätt och vi har varit på alla olika möjliga slags ministry och immigration. Men det ser väldigt mörkt ut. 9 månader krympte just ner till 3 månader. Vi vet inte om vi kan komma tillbaka till Etiopien eftersom de går under samma regler på etiopiska ambassaden i Stockholm som här. Det innebär att eftersom vi inte får något business visa här (vilket vi behöver för att få arbeta), så kanske vi inte får det i Sverige heller.

Så galet.

Nu får jag bara se till att njuta av det jag har här. Jag kan ju börja med att titta ut genom fönstret där det för tillfället ser ut så här.

Första advent

2011-11-27T01:42:00.000-08:00

Önskar er en mysig första advent genom att sända några adventsstjärnor

Tack igen för det vi fick i väskan!

2011-11-25T07:38:00.000-08:00

Den roligaste sysselsättningen på skolgården är precis vad ni ser - de nya bollarna, hopprepen och twisterbandet.


Bildlektion på non formal med material från Sverige.

Vi uppskattar det vi har fått - både vi, barnen och lärarna. Tack så jättemycket!

Tack för väskan!

2011-11-22T02:11:00.000-08:00

Tack för väskan som skickades med Jonas från Sverige. Tack alla ni som bidrog med det som fanns i! Mycket av grejerna finns nu på skolan. Vi kom i säng sent den kvällen väskan öppnades, vi var som barn på julafton! På bilden ser ni en lycklig Gustav och en lycklig Maria!

Några av mina och Jonas konstiga upplevelser

2011-11-20T00:57:00.000-08:00

Besök på marknad - får det lov att vara en åsna?

Skräckblandad förtjusning över att få ha en vit med på bild.

Kafeteria och hotell?

Här hämtar Ayras invånare vatten tidigt på morgonen. Men idag var det slut - surt!

Fantastiska dagar!

2011-11-19T05:53:00.000-08:00

Mina fina!

Vackra dagar ute på landet

Jonas äger alla etiopier!

dagens erbjudande;

2011-11-09T05:26:00.000-08:00

”Here in Ethiopia we are thinking about exporting time.”


Gött tidsfördriv! Upptäckte för övrigt att några etiopiska vänner vet hur man säger "mormor steker makrill, nej jo		!".

Om tacksamhet

2011-11-07T22:33:00.000-08:00

Det är lätt att säga att man ska vara tacksam att man har tak över huvet, en säng att sova i, rinnande vatten, mat på bordet, vänner, familj...

Men när jag står face to face med en människa som inte har något av detta - då är jag tacksam på riktigt!

Såhär kan en vanlig dag på Non Formal School se ut;

2011-11-06T23:43:00.000-08:00

Jag och/eller Gustav kommer in i klassrummet och alla jublar. Det är alltid kul att mötas av jubel!

Eleverna ställer sig upp och vi säger godeftermiddag, de svarar och vi säger åt dem att sitta ner. I klassrummet sitter personer mellan 10 och 20 år gamla (det är inte så ovanligt att vissa inte vet riktigt hur gamla de är). Det är väldigt speciellt att i ena hörnet ha fnittriga tonårstjejer, och i andra änden ha små 10-åriga killar som bara är barn. Men alla är de fantastiskt tacksamma över att äntligen få gå i skolan. De tre klasserna som finns på skolan motsvarar klass 1, 2 och 3. Alla elever får inte gå hela dagar för sina arbetsgivare. Men WSG (organisationen som jag jobbar för) har lyckats förhandla fram så att de åtminstone får gå halva dagar, då kan de dessutom få ett mål mat i skolan att äta. Gott.

Jag tror att det är vanligast att eleverna på skolan är rekryterade från ett område i Etiopien som heter Chencha. Deras familjer blir informerade om att de kan sända sina barn till huvudstaden Addis Abeba, där kommer de få det bra och ett arbete så att de kan skicka pengar hem till familjen. Men när barnen kommer till Addis så blir de anställda av en arbetsgivare som sätter dem under förfärliga arbetsförhållanden. Jag har inte riktigt information om hur de lever och arbetar, men jag kan bara tänka mig… väva eller bära ved under alldeles för många arbetstimmar, förhoppningsvis få lite mat, bo trångt på golvet, inte få de någon lön… nej det är hemskt, de är bara barn!

Men de har alltid ett leende att möta oss med! Det känns gott att få glädja dem med lite färger. De älskar att rita! Man kan ibland se på resultatet på pappret att de aldrig har målat förr. Lektionerna som vi håller i 2 eftermiddagar i veckan är bild, och jag och Gustav får bestämma vad vi ska göra. En gång hade vi med oss målarfärg, och de tyckte att det var som trolleri att det kom färg på pappret när man la till vatten. En gång lärde vi dem att vika båtar av papper vilket de tyckte var jätteroligt. En gång hade vi rit-gissar-tävling på tavlan och ljudnivån och skratten var inte dåliga! En annan gång visade vi på en världskarta var Etiopien låg - de kunde lika gärna peka på Canada som Australien som Kina, de hade ingen aning om var deras eget land låg…

Jag tycker om att ha lektion på Non Formal School! Det blir alltid många skratt under lektionerna, inte minst när jag och Gustav försöker prata amarinja. Igår stod några av eleverna utanför vårt hus och ropade på oss. De blir alltid väldigt glada om vi möter någon av dem på gatan. Ja, Non Formal School är bra!

Idag har vi förresten rinnande vatten i huset igen! Skönt. På tal om vatten - vet ni om att vattnet blir brunt när vi duschar. En gång hade jag ett vitt linne på mig i skolan, hoppas att det blir vitt igen när jag tvättar det för det är då inte vitt nu.

fotboll och annat nödigt eller onödigt vetande

2011-11-06T08:48:00.000-08:00

Vet ni hur mycket folk i allmänhet älskar fotboll här! Jag ska ge er några exempel;

Elin träffade på en pojke som tiggde om bröd. Och så tiggde han om en boll. Elin sa att han fick bestämma sig; boll eller bröd. En stunds tystnad… ”boll!”

Det finns en fotbollsliga i Etiopien. Gissa vad de har döpt den till; Ethiopian Premier League.

Killarna som hänger här utanför älskar fotboll. Men det finns inget bra ställe att spela på i närheten. Ibland har vi spelat precis utanför huset, men det är förenat med livsfara på denna trafikerade gata både för bollen och för oss som spelar… Så förra söndagen gick vi upp klockan halv 4 på morgonen och spelade fotboll! Då är det lite trafik och knappt någon annan vaken, vilket inte är så konstigt... Det var härligt att se solen gå upp och staden sakta vakna till liv tillsammans med mina boys. När det inte var någon idé att spela längre så satt vi på muren som går längs gatan och pratade. Vi hittade bl.a. några jättesmå kattungar i en låda... Annars satt vi bara där i solen. Jag kände mig ett tag som vilken gatuetiopier som helst. Det var fint. Nu är det ett hål i fotbollen så vi kan inte spela längre. De flesta är hur ledsna som helst. Fast det var någon av dem som sa att ”denna dag har jag väntat länge på!”.

I skolan frågar ungarna, de flesta, alltid om de får spela fotboll på lektionen. Jämt! ”Kwass! Kwass!” (boll, boll). Och lika glada blir de varje gång som de får det!

När jag går på gatan ser jag väldigt ofta några som spelar fotboll. Väldigt sällan med en fotboll dock. Man tager vad man haver! Oftast har de tagit en av påsarna som man köper mjölk i (mjölkpaket finns liksom inte, mjölk är överhuvudtaget inte så attraktivt i detta land med undantag för då man dricker macchiato) och stoppat dem med Gud vet vad.

När det är fotbollsmatch på TV så samlas halva Etiopien, känns det som, i det lilla caféet här utanför. Det är sjukt trångt, varmt, finns ingen luft, och folk trängs även utanför caféet och tittar in genom dörren för att de inte får plats. Men de älskar det! Så enda nyheterna och livstecknen som jag får från omvärlden många gånger är ungefär när arsenal gör mål – då är det jubel ska ni veta! När jag sen hänger med dem efteråt så beror humör och hur de mår ofta på hur det gick för deras lag, fotbollsnördar!

Japp, där hade ni några exempel! Fotboll jajjemän! Det är grejen här!

Förresten så har vi inget rinnande vatten i hela huset. Hoppas det kommer tillbaka snart!

En sak till som ni kanske vill veta eller inte veta; avokadon har höjts från 12 birr/kg till 20 birr/kg sen vi kom hit. Inte okej! Priserna stiger på mycket men etiopiernas löner är desamma. Katastrof för många.

klockan är halv 7 på morgonen och här kan man va!

2011-11-06T05:11:00.000-08:00

Pingu!

2011-11-04T11:36:00.000-07:00

Jag är lite halvkrasslig så jag bestämde mig igår för att visa en film för barnen, sådär lagom jobbigt. På skolan finns det kanske 20 filmer varav alla är på svenska - hur genomtänkt är det på en skala! Fyra av dem visade sig iallafall vara Pingu, och även om inte barnen vet riktigt vad snö och pingviner och igloos är, så är Pingu ändå bra eftersom deras språk är lika konstigt vilket land man än kommer ifrån.

Barnen älskade det! De satt uppradade allihop med ögon stora som tefat och öppna munnar varvat med att de skrattade och klappade i händerna. Så jag bestämde mig för att visa filmen även idag. När de fick höra det blev det jubel igen. Även läraren gillar filmen och de frågade om jag inte kunde visa den på måndag igen. Visst! Och vet ni vad som är kul. När jag tittade på baksidan av filmerna så står det på baksidan med stora bokstäver ”MARTIN NYGREN”; en barndomsvän till Gustav och jag gick bibelskola med honom förra året. Så roligt! Tack för det Martin! Du är bra! Och Pingu är grejen!

Jag smygtog en bild på de äldsta barnen för de var så söta! Lyckliga, fascinerande barn är vad ni ser!

Ett blogginlägg

2011-11-02T09:34:00.000-07:00

- Maria, vad ska jag blogga om?
- Du kan blogga om mig.
- Vad ska jag skriva då?
- Att jag är en trevlig tjej.
- Okej.

Vi har en sjuk vecka. Alla har vi varit sjuka under en vecka. I magen, förkylning, feber... japp! På etiopiska sjukhus kan man hänga...
När jag kom till skolan idag frågade barnen efter Gustav för vi brukar som alltid vara där samtidigt. Jag sa att han var sjuk och de svarade "Ajso, Gustav Exiabiher jebarke" (det är lite småklurigt att stava amarinja med våra bokstäver...), det betyder iallafall "Var stark, Gud välsigne Gustav". Är de fina eller vad!

Söndag

2011-10-30T10:41:00.000-07:00

Hembjudna

2011-10-29T07:18:00.000-07:00

När man blir hembjuden till ett etiopiskt hem kan det t.ex.se ut såhär med ett stort härligt gäng inträngt på golvet i ett rum

...eller såhär med ett rymligt hus och ett sött barn

Gemensamt är iallafall injera, kaffeceremoni, samt härliga och gästvänliga människor.

En vanlig dag i mitt, numera, läraryrke

2011-10-26T08:45:00.000-07:00

Lektion på Non Formal School (mellan 10 och 20 år gamla i samma klass);

Jag och Gustav; ”Peka var Etiopien ligger på världskartan. Nej inte i USA… Nej inte i Asien… Nej inte i Australien… Nej inte i Europa… Det här är nämligen Afrika serru… Nej Etiopien ligger i andra ändan av Afrika…”

Engelskalektion på Hayasost (visserligen bara 3 år gamla… men dock);

Vi; ”Vilken färg är det här? Nej inte green… Nej inte bitcha… Nej inte blue… Nej inte arengwade…”

Vi inser att barnen inte ens kan färgerna på sitt eget språk. De förstår antagligen heller inte att engelska och amarinja är två olika språk…

Japp. Det finns mycket att lära. Både för oss och för dem.

inte en tråkig stund?

2011-10-25T01:23:00.000-07:00

Exempel på vad folk ropar efter oss på gatan;

v China (väldigt vanligt!)

v Ferenji (bli förvånad om du inte blir kallad det minst 10 ggr om dagen… det betyder ”vit utlänning”)

v Röding

v Sister

v Mother

v Hello how are you

v This is your standard

v Imiss you, I kiss you

v Tafash (betyder ”du har försvunnit”, lustigt när jag aldrig har sett de förr…)

v Hello everybody - are you ready?! (jag gick själv)

v You!

v Sång; “I just called, to say, I love you”

v I love you so much

v Money, money

v Wosha (hund)

v Nazi

v Machst du arbeiten

v Kondjo (vacker)

v Listen to me

v Where are you?! (då undrar de vart man ska)

v Spice Girls

Med mera… t.ex. flörtblinkningar från både killar och tjejer, folk som tar på mitt hår eller på mina armar för att få veta hur en vit människa känns, folk som alltid vill skaka hand, föräldrar som försöker tvinga sina barn att hälsa på för att de tycker att det är coolt, ungdomar som tävlar om vem som vågar prata med oss… Jajjemän!

Idag åkte jag, by the way, taxi med en flämtande get och en skrikande höna. Gött!

Inlägg tillägnat Maria

2011-10-22T06:40:00.000-07:00

”Killen i korta shorts, jeansjacka, filt, stort gevär och flip-flop är värd att blogga om”

kvällens fundering

2011-10-21T14:22:00.001-07:00

Vad är lycka? Beror på om du frågar killen som sover på marken under ett plastskynke, eller mannen i kostym som sitter på sitt kontor och dricker förmiddagskaffe. Eller blir svaret kanske detsamma?

En berättelse om en spontan utflykt

2011-10-15T23:02:00.000-07:00

I veckan bestämde jag, Gustav och Maria oss för att vi ville se något nytt än Shiromeda, gatan som vi bor på. Så i lördags klev vi upp tidigt. Vi hade siktet inställt på Debre Libanos som ligger 1-2h utanför Addis Abeba. Det enda vi egentligen visste var att de tyska volontärerna hade varit där och att de gillade det. Vi visste inte ens hur vi skulle ta oss dit. Men tack och lov så var folk i huset uppe tidigt så att vi fick veta vilken busstation vi skulle åka ifrån.

När vi kom till busstationen var första tanken ”vi kommer aldrig hitta rätt buss”. Men vi glömde bort att vi är vita, vilket innebär överdrivet hysterisk tävling chaufförerna emellan om vem av dem vi ska åka med. Så att hitta buss var alltså inget problem. Att vi däremot får sitta i minibussen en halvtimme och vänta till den blir full är en annan femma. Tillslut kom vi iväg. Det var faktiskt skönt att lämna Addis orena luft, trängsel och oväsen. Istället fick vi en fantastisk åktur genom Addis fria vyer, det var verkligen jättefint! Solen sken över de gröna fälten och bergen och vi hade till och med en plats var att sitta på. Då och då bromsade bussen in för att ett gäng kor skulle korsa vägen, eller så stod ett gäng apor längs vägkanten och hejade på oss. En gång stannade bussen så att vi kunde gå på toa i det öppna landskapet. Jajjemän!

Mitt under bussresan så insåg vi ”hur kommer vi hem…??”. Debre Libanos visade sig vara väldigt litet och där vi skulle försöka hoppa på en buss fanns inte ens en busshållplats och vi fick höra att det var svårt att få en taxi där särskilt på kvällen. Jaja, ett problem i taget tänkte vi. Om Gud vill så kommer vi hem... Däremot var Debre Libanos en fantastiskt vacker plats! Jag vet inte hur många gånger vi bara utbrast Wow! Jag är inte riktigt säker på om vi var kvar i Etiopien eller om vi hamnat i filmen Lejon Kungen. Det mesta av Debre Libanos visade sig bestå av ett kloster omgett av hur många höga lejonklippor som helst, ni vet där Zimba i början av filmen lyfts upp inför alla djuren. Det var väldigt grönt och så vackert verkligen! Värt all möda!

Vi visste inte riktigt var vi skulle ta vägen, men vi siktade in oss på klostret. Där kom en munk emot oss med ett stort papper på engelska om vilka regler som gällde. Vi fick en guide som inte kunde engelska och gick väldigt fort. Han började vandra upp i bergen där vi förstod att det skulle finnas en helig grotta. Så vi följde efter honom. Skulle vi vandra en mil eller 200 meter…? Tillslut kom vi i alla fall fram till en grotta. Vi skulle ta av oss skorna och där inne fanns en munk. Som inte kunde engelska. Men en snäll man översatte för oss. Här hade för väldigt många år sen en man bett i grottan i över 20 år, så pass länge att de var tvungna att kapa hans ben - han stod nämligen upp hela tiden. Det var väldigt häftigt att gå in där och det kändes verkligen som om Gud hade välsignat det stället. Där inne fanns heligt vatten som helar många människor. Vi fick en rejäl dos stänkta över oss. Här pratar vi inte om kors i panna, utan om nästan genomdränkta människor. Munken bad för oss, och jag och Maria och Gustav bad på våra knän för Sverige. Gud känner mycket för vårt hemland Sverige, vänner! Det var en otroligt häftig upplevelse.

Sen fick vi en guidning på engelska i kyrkan och i ett museum av en väldigt charmig munk. När det var klart hade vi blivit hungriga. Vi hade nämligen tänkt oss att vi skulle börja med att äta lunch, men har jag nämnt att planerna i Etiopien väldigt sällan blir som man tänkt sig… Munken berättade att det bara var 4 km till den tyska restaurangen som våra tyska vänner i Addis hade talat så gott om. Så vi tänkte att dit kan vi väl promenera. Men det visade sig vara otroligt varmt, bara uppförsbacke, massa tiggare, och bra mycket längre än 4 km. Så efter ett tags vandring tog vi en taxi till restaurangen. Värt.

Restaurangen var en traditionell etiopisk hydda med den mest fantastiska utsikt. Där fick vi avnjuta en Beyaynet, yes!

På restaurangen fanns ett gäng amerikaner, och eftersom vi inte visste om vi skulle komma hemså tog Gustav mod till sig och frågade om de skulle åka till Addis och om vi kunde få åka med dem isåfall. Inga problem. Så värt! Det blev en smidig, sval, rymlig och mycket trevlig åktur hem med bra samtal. Så bra verkligen!

Kvällen avslutade vi med att unna oss att köpa en yoghurt, baka morotskaka, spela spel och umgås med vänner här på Guest House.

Wow, vilken dag!

tagga ner!

2011-10-12T07:20:00.000-07:00

Vi har lärt barnen på skolan två nya svenska ord; tagga ner!

Så när jag står på skolgården kan jag höra "LIA, TAGGA NER!"

(På skolan kallas jag Lia. Här på Guest House har jag tydligen döpts om av några etiopier till Jellani, eller något sådant, vilket betyder My Love. Helt okej fint..!)

Tagga ner är två ord som barnen borde lära sig att följa ibland.

De är fantastiskt söta.

Men ibland behöver de tagga ner...

enej astemari nenj / jag är lärare

2011-10-11T06:33:00.000-07:00

Jag är lärare! Tydligen…!

Utbildad? Nehe du! Här kör vi bara så att det ryker! Om jag kan amarinja? Tvek, den har vissa begränsningar om man säger så… Om de kan engelska? Nehe du. Om jag har tolk? Nehej du. Som sagt, här kör vi bara så det ryker! Heja oss! Om det bara är mitt ansvar att lektionen blir av? Jo! Om jag håller i lektionen själv? Jo du! Om skolgården är superliten och gjord av sten? Jajjemän. Om barnen slåss om att få hålla i min hand eller fläta mitt hår eller hänga på mig? Jadå! Om många barn tillsammans är starka så att du sitter fast där barnen vill ha dig? Ja-a du! Om de har pusstävling på dig? Det kan du skriva upp! Om de större barnen på non formal school tycker att det är fantastiskt roligt när du försöker tala amarinja? Jo minsann! Om de äldre barnen på dina bildlektioner någonsin har hållit i en färgpenna förr? Tvek. Om varje dag är ett äventyr? Haha jo tack du skulle bara veta! Hej och hå!

Men Thomas, rektor på en av skolorna, har sagt att vår största uppgift som volontärer egentligen är att bara vara med barnen, bekräfta dem, älska dem. Ja, vem vet om de har ett hem, föräldrar eller mat på ett eventuellt bord. När man ser ett ledset barn på skolgården och frågar vad som är fel och barnet svarar att jag är hungrig, då är det svårt att tycka att världen är en rättvis plats... Nu har vi i alla fall äntligen kunnat börja servera lunch på skolan. Det känns bättre att veta att barnen åtminstone får ett mål mat om dagen.

(om du förresten har tips på en lek eller två, eller någon sång eller annan aktivitet, särskilt för barn som är 3 år så får du väldigt gärna tipsa mig om dem! Det är jättesvårt att leverera lekar varje dag för 30 stycken 3-åringar. De vet inte ens vilken färg som är vilken på sitt eget språk. Och jag har som sagt ingen tolk. Jag skulle VERKLIGEN uppskatta hjälp!!! )

bloggtorka

2011-10-09T10:24:00.000-07:00

Jag har lite bloggtorka. Inte för att vi inte gör något. Mer för att jag inte känner för att vara kreativ och skriva jämt. Så jag tänkte att jag kan lägga upp bilder på några av mina vänner istället så att ni ändå får livstecken ifrån mig. De är nice ska ni veta! enjoy!

Här vid meskel square spelar jag fotboll ibland med dessa grabbar, plus några till, på asfalten. Stenar får agera mål, och getter samt promenerande etiopier (helt obrydda om att de går eller åker motorcykel på våran plan) får agera publik. Som ni ser är det många bilar i bakgrunden, det är inte mindre än 9 filer och det är den värsta gatan jag vet att gå över för bilarna vet inte vad hänsyn betyder. Detta skulle kunna vara livshotande för bollen. Men det finns så mycket folk runt omkring så att om bollen åker iväg så visslar vi allt vi har så sparkas bollen snabbt tillbaka till oss, jag menar det finns flera etiopier som skulle göra mycket för att få sparka på en boll. Värre är det när vi, som igår, spelar fotboll precis utanför vårat hus guesthouse. Det finns nämligen inte så mycket yta att spela på vilket resulterar i att vi står mer eller mindre ute på halva vägen. Jag vet inte hur många gånger bollen blev påkörd av en taxi... Men bollen lever. Och det är ett under. Det gör vi med tack och lov, även om det var nära ögat ibland alltså att bilarna körde på oss… vad gör man inte för lite fotboll…

Etiopier vet hur man firar! Detta är en bild från nyårsafton. Eller nej det är förresten två dagar innan nyårsafton - men varför inte fira ändå! Bilden är tagen under fredagens bönemöte som slutade med dans. Bönen varade i sammanlagt 4 timmar.

Firande av Rajmunds födelsedag. Här är några av mina vänner som var där. Gemenskap AB!

Nu får ni inte se fler bilder för det drar för mycket internet. Så nu går jag och umgås med vänner som antagligen sitter nere i vardagsrummet. Det finns då i stort sett alltid någon där. Hoppas förresten att vattnet kommit tillbaka vi har inte haft något på hela dagen. Hej hopp!

en eventuell vardag?!

2011-10-05T10:38:00.000-07:00

Nu har vi äntligen fått ett schema som till och med verkar gälla!

Måndag; 3 lek-lektioner på skolan Hayasost. På Hayasost finns Kg1 (3-åringar), Kg2 (4-åringar) och Kg3 (5-åringar). Kg står för kindergarten. Det är ungefär 30 barn i varje klass.

På eftermiddagen går vi alla volontärer på WSG’s bön på Head Office. Bönerna brukar vara ungefär 2h lång på amarinja, kanske längre.

Tisdag; 3 sportlektioner på Hayasost.

Onsdag; Morgonbön på Head Office.

Passa lilla Micki på 15 månader som har börjat sitt liv på gatan. Hans mamma är på WSG’s lektion och behöver någon som passar honom.

3 lek-lektioner på Hayasost.

På eftermiddagen går jag och Gustav till non-formal school dvs. skola för äldre som inte kunnat gå i skolan tidigare. De är ungefär mellan 10-20 år. Vi har då 3 bildlektioner.

Torsdag; 3 sportlektioner på Hayasost.

Senare på eftermiddagen är jag och Gustav med på läxhjälp för de barn som inte klarar av att starta governmental school dvs. 5:an.

Fredag; 3 lek-lektioner på Hayasost.

På eftermiddag har jag och Gustav 3 bildlektioner på non-formal school.

Senare på eftermiddagen är det bön på Head Office.

Lördag; Varannan lördag håller vi volontärer i något som kallas för Outreach. Då håller vi ett eget böne- eller lovsångsmöte eller vad man vill kalla det för med fika efteråt. Det blir vad vi gör det till. Vi bjuder in vänner och folk att komma.

Söndag; Vi går alltid till någon av de internationella kyrkorna; antingen den karasmatiska lite mer skrikiga och långa Beza-gudstjänsten som ibland påminner om Hillsong, eller den kortare mer europeiska EIC-gudstjänsten.

Där emellan umgås jag med vänner, spelar fotboll, pluggar amarinja, äter god etiopisk mat, blir matad, spelar Bohnanza, åker galen taxi, får flätor i håret, firar saker som födelsedagar och lustiga högtider, slutar förvånas över konstiga saker, blir kallad ferenji, och annat kul som man kan göra och vara med om i Addis Abeba, Etiopien.

Dagens roligaste!

2011-10-03T07:44:00.000-07:00

Jag sitter på skolgården och ett gäng tjejer pillar med mitt hår. Plötsligt kommer en 5-årig kille och armbågar sig fram, kanske slår till någon av dem, gör en asgrym fläta i mitt hår och går därifrån. Yes, här vet de hur man flätar minsann!

Detta land handlar ibland om att armbåga sig fram. Jag älskar Gustavs beskrivning av hur man åker buss;

"Det finns någon slags mindre stora bussar som är billiga, tar mycket folk och som vi provade i helgen. För att komma på en sådan ställer man sig fint i en kö och väntar och när bussen kommer springer man fram emot dörren och vässar armbågarna och i stort sätt slåss om en plats på bussen om det finns någon kvar. Det var ett äventyr, men ett väldigt billigt sådant”.

Japp, har man en etiopisk vän som puttar på i ryggen så ploppar man på något sätt in genom dörren. Sen får man antagligen stå upp för det är dubbelt så många passagerare än säten. Sjukt ekonomiskt av de som kör bussen, right! Hela kollektivtrafiken är ganska komisk faktiskt. Har de lyckats pressa in 12 säten i taxibilarna varför inte pressa in 20 personer där också, plus några höns på det så blir det perfekt! Och har jag någonsin sagt att taxin går när den är full...? Tänk då om ordet full till den etiopiska uppfattning av fullt fordon. I Sverige har vi en gång gjort en lek där man skulle få in så många personer som möjligt i en bil. Jag tror att etiopierna har vunnit över oss utan att ens ha börjat tävla.

haha, finn ett fel!

2011-10-02T14:30:00.000-07:00

Barn från Hayasost - skolan där jag jobbar.

Jag har förresten fått ytterligare ett jobb förutom att vara lärare (som vi förhoppningsvis får börja på riktigt med denna vecka) och barnpassning. Varje torsdag eftermiddag kommer det troligen att finnas läxhjälp särskilt för alla de barn som inte klarar av att gå vidare efter 5:an. Där ska Gustav och jag hjälpa till.

Att äta mat i detta land!

2011-10-01T06:27:00.000-07:00

I Etiopien går det mesta väldigt långsamt. Mottot måste vara att ”varför ta det snabbt när det kan gå extremt långsamt”.

Men vi har kommit fram till att det faktiskt finns ett tillfälle här i Etiopien när det går snabbt, snabbt så att man knappt hinner med. Det är när beställer på restaurang!

Om vi är fyra personer som ska beställa mat så är det inte ovanligt att servitrisen springer iväg efter att tre har beställt trots att de ser att det sitter en fjärde person vid bordet. Och dricka kan man inte ens drömma om att hinna beställa så oftast äter vi utan att dricka något. Vi antar att anledningen till denna oväntade kvickhet är att inte en kotte i detta land har kommit på att man kan skriva upp vad som beställs. Istället håller de allt i huvudet. Detta kan leda till mycket spännande resultat. En gång beställde Gustav en vegetarisk pizza men de kom efter ett tag in med en pizza fylld av köttfärs, kyckling och ägg. Den kallades tydligen för capriciosa…

Ja, det finns mycket spännande att berätta om restauranger! Som den gången när vi beställde omelett och servitrisen sprang iväg och köpte äggen efter att vi beställt dem... Eller att man har galet mycket socker i sitt kaffe och te! Kopparna är alltid oerhört små och att hälla i 3 teskedar fullastade med socker är inte konstigt. Däremot om vi dricker utan socker så är det extremt konstigt…!

Vi alltid äter nästan alltid på samma restaurang – Swedish mission. Anledningen är att det är tvärs över gatan, det är väldigt billigt (vi får en måltid och en kaffe för 17 birr dvs. nästan 7 kr) och det är extremt gott! Vi äter alltid samma mat; Beyaynet. Varje måndag, onsdag och fredag så är det allmän fasta från kött och Beyaynet är svaret på det. Man har då injera, såklart, med olika vegetariska såser på. Det kan innebära lite olika slags såser. Men standard på Swedish mission är en linssås, något som påminner om coleslaw, rödbetor, en stark sås som liknar såsen som kallas för shiro, potatis och morötter, ibland ris, och en sjukt stark chili. Det är verkligen jättegott! Servitrisen på Swedish mission här lärt sig vad vi äter så vi skulle egentligen bara kunna säga att vi vill ha det gamla vanliga. Om vi vinkar lite på henne så fattar hon att vi vill ha med linssås. Och hon vet att vi vill ha macchiato (kaffe med mjölk) efter maten och att jag och Maria helst vill ha utan socker. Det är ett under att vi troligen aldrig kommer att tröttna på denna mat! Vi är för tillfället automatiskt vegetarianer. Inget mig emot!

Injera är över huvudtaget en väldigt spännande maträtt! Det finns etiopier som äter det till frukost, lunch och middag. Det är liksom basmaten här! Att äta injera med pasta eller ris på är tydligen inte det minsta konstigt. Jag har hört att i trosbekännelsen så ber man inte ”vårt dagliga bröd ge oss idag” utan ”vår dagliga injera ge oss idag”. Jag är inte riktigt säker på om det stämmer... Vad är då injera? Jo, det är ett slags bröd som görs på sädesslaget teff som finns i Etiopien. Det ser ut som en enorm pannkaka (för er som en norrlänningar så syftar jag på den större tunna pannkakan som man steker i stekpannan). Den största skillnaden från pannkaka är at injeran smakar surt. Jag är beredd att jämföra smaken med en sur disktrasa… Men tillsammans med sås så blir det väldigt gott! Då de flesta såser är starka så blir de väldigt bra tillsammans! Den sura smaken tas över av den starka smaken och injeran dämpar det som är starkt. Det finns alla olika möjliga slags såser verkligen! Det är så de flesta etiopier varierar sina måltider – olika slags såser till injeran. Det vanligaste som jag känner till är att man antingen har kött, linssås, en mörk sås som kallas för Shiro och smakar mycket Berberri-krydda för er som vet vad det är, eller firfir vilket ungefär innebär injera med injera i lite sås, eller Beyaynet som jag berättade om tidigare. Injera är roligast att äta med vänner. Man äter nämligen från samma tallrik. Att använda kniv och gaffel är helt otänkbart! Man äter med händerna. Och please använd bara en hand, jag menar du går ju på toa med den andra… Injera är förresten också ett undantag i långsamt tempo. Eftersom man delar på tallriken så innebär det att man måste vara snabb om man vill ha sin favoritsås så att ingen tar den. Vips så är all mat slut.

Att laga mat här hemma på Guest House är väldigt trevligt! Särskilt när man lagar injera (injeran köper man och såsen lagar man själv) så slutar det med att alla äter av maten. Det kan innebära hur många som helst! Det är inte som om att man måste ta fram massa tallrik och bestick till alla. Nej, det är bara att sticka dit handen. Fast många gånger behöver man inte ens det… det är nämligen tradition att mata varandra. Gemenskap AB! Ja, det är väldigt roligt att laga tillsammans och att äta tillsammans. Igår var vi tre olika nationaliteter som åt middag här på Guest House och skrattade vi oss igenom verkligen hela måltiden. Fantastiskt!

En sista sak innan det får vara nog med text på detta inlägg. Det är att i vissa såser används härsket smör. Det innebär att maten ibland kan lukta, ursäkta, spya. Jag fattar inte grejen… blä. Annars är maten fantastisk!

Nu ska vi göra frukost. Yes! Den innebär oftast omelett, bröd, och fantastisk god frukt! Frukten är så god här! Banan, guava, apelsin, avokado, papaya… Halleluja! Ett kilo avokado kostar nästan 5 svenska kronor och är så god! Etiopierna här skrattar åt oss för att vi äter avokado jämt. Det är bara att gå ut på gatan att handla (hade det inte vart för alla fantastiska och trevliga och pratglada etiopier så skulle det kunna ta 3 minuter, nu kan det ta en timme). Jajjemän! Jag trodde att jag skulle sakna svensk mat mycket mer än vad jag gör. Men det är snarare risk för att det kommer vara tvärtom.

Och you know what. Idag väntar FOTBOLL med killarna som alltid hänger här utanför! Kult!

Maike och Gustav på Swedish Mission med vår kära Beyaynet!

skolan

2011-09-29T07:25:00.000-07:00

Regler när vi går till skolan...

- - Sätt upp håret i en stram knut annars får du aldrig ha det ifred. Idag var det en liten hårslinga som hängde ner, den drog barnen glatt i…

- - Ha ingen väska med dig, den kan hålla hus var som helst under dagen och vara 100 % okontrollerbar.

- - Ha ingen extra tröja eller jacka eller liknande med dig, du kommer ändå inte ha dina händer fria så att du kan hålla i den eftersom händerna är fulla av små barnhänder vilket innebär fri lek med väskan!

- - Scarf är inte heller någon hit att ha för du kommer antagligen strypas när barnen drar i den.

- - Försök för all del inte gömma saker i dina fickor, de hittar utan problem fickor som du inte ens visste om att du hade.

- - Om du är kittlig så lägg ner det för din egen skull, det är nämligen tydligen en rolig sysselsättning att kittlas.

- - Sätt dig för allt i världen inte ner! Då drunknar du bokstavligt talat i barn.

- - Stå bredbent, annars ramlar du när barnen hänger och klänger på dig från höger och vänster.

- - Skaffa gärna några extra händer för de kommer att slå varandra för att få regera över dem.

- - Humöret kvittar, de älskar dig ändå.

- - All vit hud skapar så mycket fascination att ögonen nästan ramlar ut på barnen, bara så du vet…

- - Förbered dig även på fler pussar än vad du fått i hela ditt liv sammanlagt. Pusstävling på dig är inte helt sällsynt.

- - Var beredd på att bli helt fysiskt slut, men ändå helt vara helt uppfylld av glädje och kärlek från barn!

Gustavs kommentar efter att ha läst detta;

”Det stämmer ju”.

Gustav kommentar nummer 2 efter att ha läst kommentar nummer 1;

”Men det gör ju det”.

Gustav kommentar nummer 3 efter att ha visat kommentar nummer 2;

”Jag har inga glasögon så nu kan jag inte läsa mer…”.

Jag har även fått ett extra jobb. Det finns nämligen 13 tjejer och en kille som kommer till huvudkontoret varje förmiddag för undervisning och mat. Målet är att hjälpa dem ifrån gatan och det är verkligen ett jättebra och viktigt jobb. En av tjejerna har ett barn. Då hon inte har någon som kan ta hand om barnet har jag fått den uppgiften under lektionen så att de kan koncentrera sig på undervisningen. Jag ska alltså ta hand om lilla Miki på 15 månader som har börjat sitt liv på gatan 1-2 timmar någon eller några gånger i veckan.

tack för brev!

2011-09-27T13:50:00.000-07:00

härom dagen så fick vi ett gäng med brev!

tack så mycket!

det frambringade många glada utrop vill jag lova! tack tack tack!

Då blir det extra påtagligt

2011-09-26T08:45:00.000-07:00

Ni skrattar tillsammans, tar promenader och pratar om livet, lär varandra dansa och spela gitarr, lagar mat tillsammans och spelar spel, och tycker det är allmänt gött att hänga. Sen får du veta att för bara ett år sedan bodde personen på gatan. Det har hänt mig flera gånger. Då fattar jag att verkligen vem som helst kan hamna på gatan. Verkligen vem som helst.

Vad säger man till en person som blivit så orättvist behandlad av livet.

Samtidigt är det fint att kunna umgås så naturligt ändå.